G.Patton
Expert
- Joined
- Jul 5, 2021
- Messages
- 2,713
- Solutions
- 3
- Reaction score
- 2,874
- Points
- 113
- Deals
- 1
Inledning
Under de senaste åren har produktionen av syntetiska droger som ecstasy, amfetamin och andra stimulantia av amfetamintyp ökat dramatiskt. Även om antalet underjordiska laboratorier som upptäckts i Europeiska unionen har stabiliserats, har deras professionalism och produktionskapacitet ökat avsevärt, inte bara när det gäller produktion av syntetiska droger utan även när det gäller produktion av prekursorer och reduktorer. En syntetisk drog är slutprodukten av en kemisk process, vilket framgår av ordet "syntes" som betyder En reaktion mellan två eller flera kemikalier. Syntetiska droger är därför kemiska produkter som är beroende av de kemikalier som krävs för deras framställning eller av tillgången på sådana kemikalier. Legitima kemiska processer genomförs i särskilt skapade miljöer, t.ex. kemiska fabriker, med hjälp av mycket sofistikerad utrustning, rena kemikalier och nödvändig kemisk kunskap, där kemiskt avfall även då är en oundviklig biprodukt. Vid tillverkningen av syntetiska droger uppstår enorma mängder avfall.
Tillverkningen av 1 kg amfetamin eller ecstasy ger, beroende på vilken tillverkningsmetod som används, upphov till 5-20 liter avfall (dvs. Leuckart-syntesen ger upphov till mer avfall än reduktiv aminering). Under vissa steg i produktionsprocessen kommer dessutom vissa mängder lösningsmedel att förångas och därmed förorena atmosfären. Kemiskt avfall är en kombination av de kemikalier som används, biprodukterna och slutprodukterna. Eftersom mer än 200 olika kemikalier kan användas vid framställning av syntetiska läkemedel kommer det avfall som uppstår att variera avsevärt i fråga om innehåll och farliga egenskaper, t.ex. brandfarlighet, explosivitet, toxicitet, korrosivitet, oxidation och cancerframkallande ämnen.
Tillverkningen av 1 kg amfetamin eller ecstasy ger, beroende på vilken tillverkningsmetod som används, upphov till 5-20 liter avfall (dvs. Leuckart-syntesen ger upphov till mer avfall än reduktiv aminering). Under vissa steg i produktionsprocessen kommer dessutom vissa mängder lösningsmedel att förångas och därmed förorena atmosfären. Kemiskt avfall är en kombination av de kemikalier som används, biprodukterna och slutprodukterna. Eftersom mer än 200 olika kemikalier kan användas vid framställning av syntetiska läkemedel kommer det avfall som uppstår att variera avsevärt i fråga om innehåll och farliga egenskaper, t.ex. brandfarlighet, explosivitet, toxicitet, korrosivitet, oxidation och cancerframkallande ämnen.
Avfallets "kvalitet" kommer att variera beroende på följande omständigheter:
- De produktionsprocesser som används.
- Kvaliteten på de kemikalier och den utrustning som används.
- Kemistens kunskap och relativa effektivitet och hans metoder.
- Det kemiska blandningsförhållandet, dvs. om ett överskott av kemikalier tillsätts i en process omvandlas överskottet till kemiskt avfall som måste avlägsnas.
- Blandningen av olika avfallsprodukter; dvs. enskilda produktionssteg resulterar i olika avfall som kan blandas och lagras tillsammans.
Olikatyper avlaboratorieavfall
I de flesta fall består det kemiska avfallet av en eller flera av följande kemikalier:Fasta ämnen
Denna typ av laboratorieavfall utgörs t.ex. av fasta förpackningar (papper, plast) och skadade glasföremål.Vätskor
Denna typ av laboratorieavfall produceras i stor utsträckning efter syntes av läkemedel. Olika lösningsmedel såsom aceton, eter, metanol, isopropanol, toluenformamid, ammoniak; Syror: svavelsyra, saltsyra, fosfor och så vidare.Bulk
Slagg, kaustiksoda, rester av bensylmetylketon, piperonylmetylketon, iso-safrol etc.Gasformigt
Gasformigt avfall som NO2, HCl, Cl2, Br2, ångor från lösningsmedel, Hg-ångor kan avlägsnas genom god ventilation med filterspetsar (utdragbar dropp, avgasfläkt).Återvinning avlösningsmedel
Återvinning av lösningsmedel är en form av avfallsreduktion. Återvinning av lösningsmedel i processen används ofta som ett alternativ till att ersätta lösningsmedel för att minska avfallsgenereringen. Det är ett attraktivt alternativ, precis som end-of-pipe-föroreningskontroll, eftersom det inte kräver några större förändringar i befintliga processer. Eftersom det finns utrustning som lämpar sig för små anläggningar, särskilt satsvisa anläggningar, är processintern återvinning av lösningsmedel ekonomiskt att föredra framför att ersätta råvaror. Kommersiellt tillgänglig utrustning för återvinning av lösningsmedel inkluderar:
- Destillation och kondensation kan användas för att separera och återvinna lösningsmedel från andra vätskor. Avskiljningseffektiviteten kan vara mycket hög med denna process och kan användas för lösningsmedelsblandningar såväl som för enskilda lösningsmedel. Det är den mest effektiva metoden för laboratorier för läkemedelstillverkning. Du måste använda fristående destillationsapparat för denna procedur. Denna procedur sparar mycket lösningsmedel och pengar så småningom.
- Koladsorption av lösningsmedel, avlägsnande av lösningsmedlet med ånga och separation av lösningsmedlet för återanvändning i operationen. Kolet måste regenereras och det krävs två eller flera enheter för att hålla driften kontinuerlig. Klorsyrabildning från klorerade lösningsmedel, igensättning av kolbädden med partiklar samt ansamling av vissa flyktiga organiska ämnen på kolet och korrosion kan vara ett problem. Du kan också tillsätta aktivt kol i lösningsmedlet eller lösningsmedelsblandningen före destillationen för att rena dem från vissa lösta ämnen (i detta fall används aktivt kol en gång).
- Lösningsmedlet löses upp i ett annat material, t.ex. skrubbning. Lösningsmedlenmåste sedan återvinnas från den resulterande lösningen genom destillation, men effektiviteten i avlägsnandet är ofta inte hög med denna metod.
Förvaring avkemiskt avfall
Sådant kemiskt avfall förvaras vanligtvis i gamla dunkar, tunnor och andra förvaringsmedel. Alla behållare som används för förvaring av farligt avfall måste vara i gott skick (tättslutande lock, inga ledningar, ingen korrosion, ingen rost, sprickor eller allvarliga bucklor). Insamlingsbehållaren måste märkas så snart insamlingen påbörjas. Behållaren måste minst vara märkt med det fullständiga, korrekta kemiska namnet på det material som finns i den, och med ordalydelse som anger om kemikalierna är använda, förbrukade, överflödiga osv. Om en behållare är en blandning av kemikalier måste behållaren märkas med namnen på alla komponenter i blandningen. Se till att behållaren är kompatibel med det kemiska avfallet. Använd behållare som är tillverkade av eller fodrade med material som inte reagerar med och som i övrigt är kompatibla med det farliga avfall som ska lagras. Följande tabell visar allmänna kemikaliekategorier och kompatibla behållartyper.Kemisk kategori - Behållartyp
Mineralsyror - Plast
Baser - Plast
Oxidationsmedel - Glas
Organiska ämnen, inklusive ättiksyra- Glas
Mineralsyror - Plast
Baser - Plast
Oxidationsmedel - Glas
Organiska ämnen, inklusive ättiksyra- Glas
Avfallsbehållare måste alltid vara stängda, utom när de fylls på. Lämna INTE trattar i behållarna. Placera INTE några typer av flaskor i en avfallsbehållare. Det finns en separat avfallsbehållare för glasföremål och stickande och skärande avfall. Endast kemiskt avfall får slängas i avfallsbehållare. Samla inte för mycket avfall i arbetsområdet. Laboratoriet bör INTE ha mer än en behållare för varje typ av avfall. Se till att behållarna i avfallsutrymmet inte läcker. Överväg att använda sekundär inneslutning, t.ex. en bricka eller större behållare, för att förhindra eventuellt spill eller läckage från avfallsbehållarna. Precis som vid all annan förvaring av kemikalier i laboratoriet eller arbetsområdet ska du se till att hålla behållarna åtskilda efter typ av avfall. Kemiskt avfall som är inkompatibelt ska inte förvaras tillsammans. Om dessa avfall måste förvaras i samma utrymme ska de vara fysiskt åtskilda för att förhindra att materialen kommer i kontakt med varandra i händelse av spill eller läckage.
FörvaraALDRIG följande typer av avfall i närheten av varandra.
- Organiska ämnen och syror
- Cyanid-, sulfid- eller arsenikföreningar och syror
- Alkali- eller jordalkalimetaller, alkyllitium m.m. och vattenhaltigt avfall
- Pulveriserade eller reaktiva metaller (t.ex. Mg) och brännbara material
- Kvicksilver- eller silverföreningar och ammoniumföreningar
Trasiga glasföremål samlas vanligtvis in i plastfodrade kartonger för deponering. På grund av kontaminering är de ofta inte lämpliga för återvinning. Avfall avelementärt kvicksilver, förbrukade syror och baser kan samlas in separat för återvinning.
Bortskaffande avkemiskt avfall
Detfinns flera sätt.
- Värmebehandling: förbränning eller pyrolys (sker utan tillgång till syre). Avfallsförbränningsugnar används. Alternativen är autoklavering, ångkokning och mikrovågsugnar för att minimera miljöskador på grund av utsläpp av farliga ämnen.
- Neutralisering av laboratorieavfall på den plats där det uppkommer.
- Destillation för senare användning (lösningsmedel).
- Återvinning - t.ex. kemisk neutralisering (syror, alkalier).
- Nedgrävning på deponier.
Ofarligt vattenhaltigt avfall (t.ex. natriumkloridlösningar) kan hällas ut i diskhon. Vissa kemikalier sköljs bort med överflödigt vatten. Detta inkluderar koncentrerade och utspädda syror och alkalier, ofarliga lösliga oorganiska salter (alla torkmedel), alkoholer som innehåller salter, hypokloritlösningar, fin (tlc-grad) kiseldioxid och aluminiumoxid. Vattenhaltigt avfall som innehåller giftiga föreningar samlas in separat.
Släng inte det sura avfallet direkt i avloppet. Späd med kranvatten och häll i plastbehållaren som innehåller marmorflis. Utspädningen underlättas av att kranvattnet rinner samtidigt som syran (eller basen). Till exempel ger en kran som rinner med en hastighet av 1 liter per minut en utspädning på 1:10 av 1 liter koncentrerad syra under 10 minuter. När den sura lösningen kommer i kontakt med marmorflisorna neutraliseras den efter utspädning och vätskan rinner ut i den yttre behållaren, som har ytterligare avlopp, genom vilka vätskan rinner ut i diskbänksavloppet och ner i avloppet. Den här hinken kallas "neutraliseringshinken" i laboratoriet. Att göra enutspädning och neutralisering i diskhon förenklar avfallshanteringen av sura lösningar.
Släng inte det sura avfallet direkt i avloppet. Späd med kranvatten och häll i plastbehållaren som innehåller marmorflis. Utspädningen underlättas av att kranvattnet rinner samtidigt som syran (eller basen). Till exempel ger en kran som rinner med en hastighet av 1 liter per minut en utspädning på 1:10 av 1 liter koncentrerad syra under 10 minuter. När den sura lösningen kommer i kontakt med marmorflisorna neutraliseras den efter utspädning och vätskan rinner ut i den yttre behållaren, som har ytterligare avlopp, genom vilka vätskan rinner ut i diskbänksavloppet och ner i avloppet. Den här hinken kallas "neutraliseringshinken" i laboratoriet. Att göra enutspädning och neutralisering i diskhon förenklar avfallshanteringen av sura lösningar.
Steg:
1. Insamling av avfall i laboratoriet.
2 . Separering av avfallet efter typ. Den del av avfallet som kan hällas i diskhon neutraliseras och hälls i diskhon. Den del som inte kan neutraliseras eller kastas i vasken (icke blandbara lösningsmedel, fast avfall etc. se ovan) förbränns eller deponeras.
3 . Leverans till området för nedgrävning/destruktion.
Du måste undvika att föroreningar kommer ut i marken och grundvattnet. Se till attnoggrant isolera dina gravar från dem, som visas på bilden, eller i närheten av den.
2 . Separering av avfallet efter typ. Den del av avfallet som kan hällas i diskhon neutraliseras och hälls i diskhon. Den del som inte kan neutraliseras eller kastas i vasken (icke blandbara lösningsmedel, fast avfall etc. se ovan) förbränns eller deponeras.
3 . Leverans till området för nedgrävning/destruktion.
Du måste undvika att föroreningar kommer ut i marken och grundvattnet. Se till attnoggrant isolera dina gravar från dem, som visas på bilden, eller i närheten av den.
Förbränning av avfall
För avfallsförbränning kan du använda en liten och billig bärbar satsförbränningsugn. Två 110 V elektriska höghastighetsfläktar skapar en cyklon av intensiv värme som genererar temperaturer som är tillräckligt höga för att det ska brinna rent och rökfritt! Den kan användas med eller utan bränsle. För torra laster, som klarar förbränning, förbränner den avfall med otrolig effektivitet. För laster med en fukthalt på över 15% kan det unika bränsleinsprutningssystemet (tillval) användas för förbränning av en mängd olika typer av sopor och avfallsmaterial. Förbränningen är så fullständig att materialvolymen reduceras till i genomsnitt 3% aska. Den bärbara och praktiska maskinen är lätt att förvara och rullar undan när jobbet är klart.
Vid brist på pengar eller om du har en del avfall kan du använda en enkel gammal tunna med kanalhål i den täta botten. Nackdelen med denna metod är mängden rök. Ändå kan du flytta den på en säker plats för att bränna ditt avfall.
Slutsats
Avfallshantering är ett viktigt steg i det underjordiska laboratoriet. Vissa misstag kan leda till gripande och förlust av allt. Du måste ta hand om avfallshantering i rätt tid. Jag rekommenderar starkt att du återvinner lösningsmedel genom destillation eftersom det minskar kostnaden för din produkt och ökar dina fördelar. Även om du måste köpa vissa saker för destillation av lösningsmedelsavfall, har det en god fördel på lång sikt och kommer att minska mängden avfall vid tillverkningen av din produkt.
Last edited by a moderator: