En ny studie har fördjupat sig i de komplexa förhållandena mellan antisocial personlighetsstörning (ASPD) och substansanvändningsstörningar (SUD), vilket ger nya insikter i associationsmönster som länge har fascinerat forskare. Forskningen, som publicerats i Translational Psychiatry, undersöker hur ASPD samverkar med diagnoser och svårighetsgrad av alkohol-, cannabis-, kokain-, opioid- och tobaksbruk. Studiens resultat har stor betydelse för att bättre förstå hur dessa tillstånd uppträder samtidigt och kan påverka framtida behandlingsmetoder.
ASPD är en psykiatrisk störning som kännetecknas av manipulativt, impulsivt och ofta aggressivt beteende med en markant brist på ånger. Denna störning är oproportionerligt vanlig hos individer som lider av SUD. Tidigare forskning har faktiskt visat att medan ASPD förekommer hos cirka 3,6 % av befolkningen i allmänhet, kan den hittas hos upp till 81 % av dem som kämpar med substansanvändning. Denna häpnadsväckande överlappning understryker behovet av mer detaljerade undersökningar av hur ASPD samspelar med olika former av missbruk.
Studien, som leddes av ett team av forskare från Yale University och andra framstående institutioner, fokuserade på 1.660 personer som diagnostiserats med ASPD och jämförde dem med en kontrollgrupp på 6.640 personer. Deltagarna valdes ut baserat på matchande kriterier som kön, ålder och ras för att kontrollera för demografiska faktorer som kan påverka resultaten. Syftet var att utforska sambanden mellan ASPD och fem typer av SUD: alkohol (AUD), cannabis (CanUD), kokain (CocUD), opioider (OUD) och tobak (TUD).
Ett av studiens viktigaste resultat var det starka sambandet mellan ASPD och diagnosen och svårighetsgraden av AUD, CanUD och TUD. Personer med ASPD löpte t.ex. nästan dubbelt så stor risk att diagnostiseras med alkoholmissbruk (med ett oddstal på 1,89) och mer än dubbelt så stor risk att diagnostiseras med cannabismissbruk (med ett oddstal på 2,13). ASPD var även kopplat till kokain- och opioidmissbruk, men dessa samband klarade inte de strikta statistiska tester som krävs för att bekräfta dem med hög säkerhet.
Forskarna undersökte också specifika diagnostiska kriterier för SUD, såsom riskfylld användning, abstinenssymtom och försök att sluta. Framför allt var kriteriet "farlig användning" konsekvent associerat med ASPD över alla de ämnen som studerades. Detta tyder på att individer med ASPD tenderar att engagera sig i farliga beteenden när de använder ämnen, oavsett typ av drog. En överraskande vändning var dock att studien visade att försök att sluta med kokain var omvänt relaterade till ASPD. Med andra ord var personer med ASPD mindre benägna att försöka sluta med kokain jämfört med dem utan störningen.
Denna upptäckt väcker viktiga frågor om motivationen och beteendet hos personer med ASPD i förhållande till deras substansanvändning. Gör den impulsiva och risksökande karaktären hos ASPD individer mindre benägna att sluta med beroendeframkallande substanser, eller finns det något specifikt med kokain som påverkar detta beteende? Ytterligare forskning kommer att krävas för att reda ut de psykologiska och neurobiologiska mekanismer som spelar in.
Studiens resultat understryker komplexiteten i ASPD-SUD comorbiditet. Genom att utforska de olika SUD-mönstren bland dem med ASPD erbjuder forskningen värdefulla insikter som kan hjälpa kliniker att utveckla mer riktade insatser. Till exempel kan behandlingsprogram behöva ta itu med den ökade risken för farlig användning hos ASPD-patienter mer direkt, liksom de unika utmaningar som vissa ämnen som kokain utgör.
En annan anmärkningsvärd aspekt av studien var dess fokus på svårighetsgraden av SUD. Man fann att sambanden mellan ASPD och SUD-diagnoser var starkare än de som baserades på störningens svårighetsgrad. Detta tyder på att ASPD kan vara närmare knutet till huruvida en person utvecklar ett beroende eller inte, snarare än hur allvarligt det beroendet blir.
Sammantaget utgör denna forskning ett viktigt steg framåt när det gäller att förstå de dubbla utmaningarna med ASPD och SUD. Genom att belysa de olika sätt på vilka dessa störningar interagerar banar den väg för framtida studier som kan förfina diagnostiska kriterier och förbättra behandlingsresultaten. Som studieförfattarna noterar kan "personliga interventioner som riktar sig mot mekanismbaserad subtypning" leda till bättre vård för individer som kämpar med både ASPD och substansanvändningsstörningar.
För mer information kan du komma åt hela artikeln här: https://doi.org/10.1038/s41398-024-03054-z (clearnet).
Om du är intresserad av sådana publikationer, vänligen reagera och lämna kommentarer. Detta kommer att vara ett tecken för mig att fortsätta.
