- Joined
- Jun 24, 2021
- Messages
- 1,645
- Solutions
- 2
- Reaction score
- 1,759
- Points
- 113
- Deals
- 666
Fencyklidin (PCP) & Piracetam
Fencyklidin (PCP) fungerar främst som en icke-kompetitiv antagonist vid N-metyl-D-aspartat (NMDA) -receptorer, som är en typ av glutamatreceptor. Genom att hämma dessa receptorer stör PCP den normala neurotransmissionen av glutamat, en excitatorisk neurotransmittor. PCP kan också öka dopaminnivåerna i hjärnan genom att hämma återupptaget av dopamin, vilket bidrar till dess psykoaktiva och stimulerande effekter. PCP påverkar dessutom flera andra neurotransmittorsystem, bland annat serotonin- och opioidsystemen, vilket bidrar till dess komplexa psykofarmakologiska effekter. På grund av åtgärdens multi-vektor-karaktär har PCP intensiva och ofta svåra att förutsäga effekter, inklusive ökning av blodtryck och hjärtfrekvens, ataxi, hallucinationer, agression och psykotiska episoder
Piracetam tros modulera AMPA-receptorer, som är en annan typ av glutamatreceptorer, vilket potentiellt kan förbättra synaptisk neurotransmission. Det kan förbättra funktionen av acetylkolin, en neurotransmittor som är involverad i inlärning och minne. Piracetam kan förbättra cerebralt blodflöde och syreförbrukning i hjärnan, vilket förbättrar kognitiv funktion. I allmänhet tolereras Piracetam väl, men biverkningar kan inkludera ångest, sömnlöshet, agitation och gastrointestinala problem.
PCP och Piracetam är två ämnen med distinkta verkningsmekanismer och farmakologiska profiler, och deras kombination studeras inte ofta. Medan PCP antagoniserar NMDA-receptorer modulerar Piracetam AMPA-receptorer. Denna motsatta verkan på glutamatsystemet kan leda till motstridiga och oförutsägbara effekter på neurotransmissionen. Risken för psykotiska symtom, förvirring och andra psykiatriska biverkningar kan öka. De kognitivt förstärkande effekterna av Piracetam kan överskuggas eller påverkas negativt av de dissociativa och psykotomimetiska effekterna av PCP.
Det finns ingen etablerad fördel med att kombinera dessa ämnen, och med tanke på deras mycket olika effekter och mekanismer skulle varje potentiell fördel vara mycket spekulativ och inte grundad på vetenskapliga bevis. Med tanke på komplexiteten i deras verkan på hjärnan skulle kombinationen kunna leda till oförutsägbara psykologiska och fysiologiska reaktioner. Samtidigt har vi inte stött på några bekräftade uppgifter om akuta, snabba och dödliga tillstånd i samband med denna kombination.
Med tanke på ovanstående rekommenderar vi att denna kombination behandlas med stor försiktighet.
Last edited by a moderator: