- Joined
- Jun 24, 2021
- Messages
- 1,645
- Solutions
- 2
- Reaction score
- 1,757
- Points
- 113
- Deals
- 666
Dextrometorfan (DXM) och lugnande medel av typen bensodiazepiner
Dextrometorfan (DXM) är en vanlig ingrediens i receptfria hostdämpande medel. Dess verkningsmekanism involverar flera vägar och receptorer i hjärnan, vilket bidrar till både dess terapeutiska och psykoaktiva effekter.
DXM och dess aktiva metabolit, dextrorfan, fungerar som icke-kompetitiva antagonister till N-metyl-D-aspartat (NMDA)-receptorer. Dessa receptorer spelar en nyckelroll för synaptisk plasticitet och minnesfunktion. Genom att blockera NMDA-receptorer stör DXM den normala neurotransmissionen, vilket kan leda till dissociativa effekter vid höga doser.
DXM binder till sigma-1-receptorer, som är involverade i moduleringen av frisättning av signalsubstanser och cellsignalering. Aktivering av dessa receptorer kan påverka sinnesstämning, kognition och nervskydd.
DXM hämmar återupptaget av serotonin, vilket ökar dess nivåer i den synaptiska klyftan. Denna verkan liknar den hos vissa antidepressiva medel och kan bidra till de stämningshöjande effekterna av DXM. Detta ökar dock också risken för serotonergt syndrom om det kombineras med andra serotonerga medel. DXM kan också påverka andra neurotransmittorsystem, inklusive noradrenalin och dopamin. Dessa interaktioner kan bidra till dess komplexa psykoaktiva profil.
Bensodiazepiner är en klass av psykoaktiva läkemedel som främst är kända för sina lugnande effekter. De förskrivs ofta för tillstånd som ångest, sömnlöshet, kramper och muskelspasmer. Här följer en detaljerad genomgång av hur bensodiazepiner fungerar och några exempel på vanliga bensodiazepiner.
Bensodiazepiner utövar sina effekter genom att förstärka effekten av gamma-aminosmörsyra (GABA), den viktigaste hämmande signalsubstansen i det centrala nervsystemet. De binder till ett specifikt ställe på GABA-A-receptorn, som skiljer sig från det ställe där GABA själv binder. Denna bindning ökar receptorns affinitet för GABA, vilket leder till en ökad frekvens av öppningshändelser i kloridkanalen.
Inflödet av kloridjoner i neuronerna hyperpolariserar cellmembranet, vilket gör det mer motståndskraftigt mot excitation. Denna hyperpolarisering minskar neuronaktiviteten och ger de lugnande, ångestdämpande, kramplösande och muskelavslappnande effekter som är karakteristiska för bensodiazepiner.
Exempel på bensodiazepiner:
- Diazepam (Valium): Används mot ångest, muskelspasmer och krampanfall. Det har en lång halveringstid, vilket gör det lämpligt för långvariga effekter.
- Lorazepam (Ativan): Förskrivs ofta mot ångest och sömnlöshet. Det har en kortare halveringstid än diazepam och används också för akut anfallshantering.
- Alprazolam (Xanax): Används ofta mot ångest och paniksyndrom. Det har en relativt kort halveringstid och en snabbt insättande effekt, vilket gör det effektivt vid akuta ångesttillstånd.
- Klonazepam (Klonopin): Används vid krampanfall och paniksyndrom. Det har en lång halveringstid, vilket ger långvarig lindring av symtomen.
- Temazepam (Restoril): Förskrivs för kortvarig behandling av sömnlöshet. Det har en mellanliggande halveringstid, vilket gör det effektivt för att upprätthålla sömnen.
- Midazolam (Versed): Används främst som preoperativt lugnande medel och för procedursedering på grund av dess snabba insättande och korta verkningstid.
Kombinationen av DXM och lugnande medel av bensodiazepintyp kan ha betydande och potentiellt farliga effekter på grund av deras överlappande effekter på det centrala nervsystemet.
- Förstärkt sedering och dåsighet: Både DXM och bensodiazepiner kan orsaka sedering. När de tas tillsammans kan dessa effekter förstärkas avsevärt, vilket leder till uttalad sömnighet, yrsel och letargi. Detta kan försämra kognitiva och motoriska funktioner, vilket ökar risken för olyckor och skador.
- Depression av andningsorganen: En av de allvarligaste riskerna med att kombinera dessa läkemedel är andningsdepression. Bensodiazepiner dämpar andningscentrum i hjärnan och höga doser av DXM kan förvärra denna effekt. Detta kan leda till ytlig eller långsam andning, vilket kan vara livshotande, särskilt i samband med överdosering.
- Kognitiv och motorisk nedsättning: Kombinationen kan försämra tänkande, omdöme och motorisk samordning. Detta kan öka risken för fall och trauman.
- Ökad risk för överdosering: De lugnande egenskaperna hos bensodiazepiner i kombination med de dissociativa effekterna av höga doser DXM kan maskera tecknen på överdosering, vilket gör det mer sannolikt att en person tar för stora mängder av någon av substanserna. Symtom på överdosering inkluderar extrem dåsighet, förvirring, medvetslöshet och andningssvikt.
- Psykologiska effekter: Båda substanserna kan orsaka förvirring och hallucinationer vid höga doser. Om de kombineras kan dessa effekter förstärkas, vilket kan leda till allvarlig desorientering och potentiellt farligt beteende.
Vi har inte stött på några bekräftade uppgifter om akuta och dödliga tillstånd i samband med denna kombination. Samtidigt finns det inga tecken på värdefulla positiva rekreationseffekter som kan täcka riskerna med denna kombination.
Med tanke på allt rekommenderar vi att du undviker denna kombination under alla förhållanden.
Last edited by a moderator: