- Joined
- Jun 24, 2021
- Messages
- 1,647
- Solutions
- 2
- Reaction score
- 1,757
- Points
- 113
- Deals
- 666
Alkohol och dextrometorfan (DXM)
Alkohol, även känt som etanol, är en psykoaktiv substans som påverkar det centrala nervsystemet (CNS) och har ett brett spektrum av effekter på människokroppen.
Alkohol verkar främst på CNS och ger en rad olika effekter, från mild eufori till sedering, försämrat omdöme och försämrad motorisk koordination.
Interaktion med neurotransmittorer:
- Gamma-aminosmörsyra (GABA): Alkohol förstärker effekterna av GABA, en hämmande neurotransmittor. Detta leder till minskad neural aktivitet, vilket resulterar i lugnande effekter.
- Glutamat: Alkohol hämmar effekterna av glutamat, en excitatorisk signalsubstans. Detta minskar hjärnaktiviteten ytterligare och bidrar till alkoholens depressiva effekter.
- Effekter på jonkanaler: Alkohol kan störa funktionen hos flera jonkanaler, bland annat kalium- (K+) och kalciumkanaler (Ca2+). Detta kan förändra den elektriska aktiviteten hos nervceller.
Dextrometorfan (DXM) är ett receptfritt hostdämpande medel som är vanligt förekommande i många host- och förkylningsmediciner. I
DXM fungerar främst som en antagonist vid N-metyl-D-aspartat (NMDA)-receptorn. Genom att blockera denna receptor kan DXM undertrycka hostreflexen i hjärnan. NMDA-receptorn är också involverad i excitatorisk neurotransmission, och dess blockering kan leda till några av de psykoaktiva effekter som ses med högre doser av DXM.
DXM har också visat sig interagera med sigma-1-receptorn, vilket kan bidra till dess smärtstillande och potentiella antidepressiva effekter.
Vid högre doser kan DXM hämma återupptaget av serotonin, vilket kan leda till ökade serotoninnivåer i hjärnan. Denna mekanism kan bidra till vissa av de humörförändrande effekterna av DXM när det tas i för stora mängder.
Vid högre doser kan DXM ge psykoaktiva effekter, inklusive eufori, hallucinationer och dissociation.
Vissa studier tyder på att DXM kan ha analgetiska (smärtlindrande) egenskaper, även om detta inte är dess primära indikation. Preliminär forskning har visat att DXM, särskilt i kombination med andra läkemedel, kan ha antidepressiva effekter. Mer forskning behövs dock på detta område.
Interaktionen mellan alkohol och DXM är ett bekymmersamt ämne på grund av de potentiella risker och biverkningar som är förknippade med deras kombinerade användning.
Både alkohol och DXM är CNS-depressiva medel - de saktar ner CNS. När de tas tillsammans kan de ha additiva eller synergistiska effekter, vilket leder till förstärkt CNS-depression. Detta kan leda till sömnighet, yrsel och försämrad motorisk koordination.
Levern metaboliserar både alkohol och DXM. Att konsumera dem tillsammans kan förändra hur levern bearbetar dessa ämnen, vilket potentiellt kan leda till ökade nivåer av en eller båda i blodomloppet.
En av de allvarligaste riskerna med att kombinera alkohol och DXM är andningsdepression. Detta är ett tillstånd där andningen blir ytlig eller kan upphöra helt, vilket kan vara livshotande.
De kombinerade lugnande effekterna av alkohol och DXM kan leda till avsevärt försämrat omdöme, koordination och reaktionsförmåga. Detta ökar risken för olyckor och skador.
Effekterna av båda substanserna kan öka risken för överdosering, särskilt om stora mängder av endera eller båda substanserna konsumeras.
Alkohol och DXM kan irritera magslemhinnan, vilket leder till illamående, kräkningar och potentiellt gastrit eller sår.
Avstå absolut från att använda bortom den första platån av DXM (1,5 - 2,5 mg / kg).
Sammantaget rekommenderar vi att man undviker denna kombination under alla förhållanden.
Last edited by a moderator: